"Rasism jag såg varthelst jag såg - till slut blev jag så nedtryckt att jag inte vågade lyfta min blick."
Vänstertabloiden Expressen skriver om ett kärt ämne - rasismen.
Rasism är som bekant något som alla andra än vita människor (arier) kan råka ut för. Vita människor är det tillåtet att kalla "white trailer trash" och liknande trevliga epitet, utan att man för den skull behöver riskera att bli stämplad som rasist.
Rasistkortet spelas dessutom ut så fort någon dristar sig till att kritisera t.ex invandrare eller invandringspolitik - Kejsaren har som bekant väldigt nya och fina kläder.
Lika mycket som vänstermedia påstår sig hata rasism, lika mycket älskar de att vältra sig i bepreppet - ett slags pervers hatkärlek med andra ord. Samtidigt har innebörden av begreppet rasism urvattnats betydligt på senare år. Men nu räcker det alltså inte med att skriva om vanlig rasism längre (det är som med sex för många - efter ett tag måste man hitta på nya saker för att få det att fungera), och Expressens Isobel Hadley-Kamptz ondgör sig i den länkade artikeln ovan över samhällets åldersrasism. Man kan kanske kalla Isobels senaste alster, ett försök att finna njutning med hjälp av politisk korrekt sadomasochism.
Snart vågar man inte se sig själv i spegeln längre. Risken finns ju att någon står och tittar en över axeln och som tycker att man tittar snett på honom eller henne. Tänk att bli anklagad för spegelrasism! Tänk om det kom ut bland vänner och arbetskamrater! Tänk om det blev ett ärende hos DO och jag måste betala skadestånd till den jag tittat snett på! Jag vågar snart inte bo kvar i Sverige - frihetens land.
